Dagboksarkiv

2006

Januari
Februari
Mars
April
Maj
Juni
Juli
Augusti
September
Oktober

2005

December
November
Oktober
September

I natt kom min försvunna lillmatte, YLVA hem!
Först hälsade jag glatt på henne. Sedan kom en doft, och mina slumrande valpminnen vaknade. Den här människan känner jag! Hurra! Då HÄLSADE jag. Hon blev omkullpussad och svansviftad och slickad och pussad på igen. Nu har jag samlat min flock. Nu är det ordning på torpet igen.

I morse stod plötsligt Annette, Yazzis matte, i hallen.
Min matte hade glömt att vi skulle träna uppletande idag.
Fy skäms, matte!
Efter lite panik: På med täcken, ut med hästarna, rasta några hundar, fixa lite hundgodis och leta fram leksaker.....Hon glömde sökskynket. Så kom vi iväg.
Både Xi och jag fick träna. Om jag får säga det själv, så var jag väldigt duktig.
Men Yazzi hon har ju kommit längst i den här övningen. Hon letade med stor energi och fann 4 föremål. Även ett som jag hade missat. Jag behöver bara lite mer träning. Vi har bestämt att träna igen den 8/12. Det får inte matte missa!

Det här var en helt underbar dag! Matte tog bilen och fyllde den med hundar: Uzko, Ällie och så jag, förstås. Ulla fick också plats. Vi åkte länge. Jag pep ända till Södertälje, för jag förstod att nåt kul var på gång. Men hon körde till Söderköpings BK och där träffades 11 st. Spår-sugna Hoffar och deras ägare. Vi skulle drillas i IPO-spårens grundövningar.
Det betyder GODIS!
Först fick varje hund en ruta 1 x 1 m.
som innehöll små, små bitar av korv, köttbullar och frolic ! Det här är den godaste övning jag varit med om.
Efter en liten lunchpaus. Då fick hundägarna nåt att äta.
Så gjorde varje ägare ett OTROLIGT balansnummer.
Dom gick, som på lina, i gräset och lade godis i varje fotsteg.
Efteråt fick vi spåra var dom hade gått. Det var ett MUMSIGT spår, hi, hi . Jag var både mätt och trött efteråt. Det är så jobbigt att vara så himla noga.

Matte och jag har tränat en hel vecka på nya moment.
Det gick som jag trodde. Inte ens "Duktiga Tyre" kunde klara av att rädda matte. Nej, jag har just lärt mig "Ståååå".
Så det gjorde jag, när jag skulle göra "Ligg".
"Stanna" när jag ska komma på inkallning?
Det gjorde jag inte alls.
Fjärrdirigering? Då rullade jag över på rygg och sa: "Du kan få klappa mig på magen, matte".
Jag gjorde verkligen mitt bästa. Vad begär hon igentligen?

Idag har jag lyckats igen. Zingo och jag har grävt en djup sandig grop...och det regnar varje natt. Ni kanske förstår varför jag får bo i källaren. Matte tycker att jag är lite smutsig....... Hon är så känslig så.
Jag tycker att jag är riktigt kramgo´. Insmetad med lera och sand över hela ryggen.
Idag har jag röjt med Ällie. Vi har jagat varandra, upp och ner i ån, och runt utemöblerna. Det är liksom en upptrampad lervälling runt stolarna.
Det bästa som finns är när en av oss är nere vid ån och den andra ligger uppe på Å-kanten och skäller ut den som inte får en chans att komma upp. Det brukar vara jag. Ällie är grym. Hon skäller så gällt.
Sedan har jag lekt med Zingo. Det är lite mer jämnspelt.
Vi ligger gärna under studsmattan och brottas. Där finns inget gräs kvar! Vi är jättefina tycker vi. Men ingen människa verkar vilja kramas idag?

Äntligen lyser solen igen ! Åh vad jag längtar efter min syster Tikka. Jag vill röja i skogarna med henne och spåra!
Eller träna i ridhuset med henne. DET ÄR JÄTTEKUL!
Men min matte har fått fnatt. Hon ska starta Lkl 2 på lördag och jag är inte alls förberedd..........Hon håller på att nöta på en massa nya moment, som jag inte alls klarar av. Igår fick jag träna på klubben, det är första gången som jag tyckte det var lite geggigt på planerna. Äckligt att sätta sig i vattenpussarna. Vi var bara tre tappra hundar som kämpade i regn och lera. Men att träna fjärr, och hopp-sitt och ställande.....Allt på en gång. Nu tror jag inte jag kan hjälpa henne. Någon måtta får det vara .
Om vi skulle klara av det här på lördag, så kom ihåg att det är BARA MIN FÖRTJÄNST. Att jag är så snäll och ställer upp på min tokiga matte.

Halva november har gått och jag har inte skrivit en rad i min dagbok. Jag har gått här och längtat efter något kul.
Så ÄNTLIGEN!
Idag var det dax igen. Vi packade bilen och åkte till ett ridhus. Jag har hört att en del hundar har svårigheter med hästskiten, men jag bor ju på en gödselstack!
Dessutom har vi tränat i ridhuset här hemma.
När vi kom till tävlingsplatsen var det redan många förväntansfulla hundägare och hundar där.
I Lydnadsklass 1 starade 17 st. Bl.a. en Storpudel som gjorde ett bejublat framträdande i "Pudelrace". Runt, runt i ridhuset. "Ni kan inte ta mig, hi, hi !" Var det lydnad vi skulle göra?
En fantastisk Afghan som svävade fram med böljande päls, och IBLAND gjorde som matte sa.
Och så jag förstås, som var så lycklig över att vara tillbaka i rampljuset att jag gjorde precis som matte ville.
Så "lilla jag" VANN ! 1:a pris var en stor härlig torkad fisk (som jag fick mumsa på när vi kom hem) + lite annat skoj som matte fick. Vilken lyckad dag.